lördag 3 februari 2018

Den magiska sviveln

Smukke och Ziba väntar på att få kommandot "Varsågod leta".

Så har det gått en månad på det nya året. Livet med Kloker (Smukke) och Toker (Ziba) har fått några nya inslag. Men först ett nosarbetstips att ta till inomhus när det regnar (eller snöar) ute.

Gömma godis leken

En bit falu rågrut att leta reda på.
Här ligger den på ett ben under en köksstol.

Från början gick jag runt och la ut knäckebrödsbitar med hundarna efter mig. Så småningom fick de sitta och jag lade ut några, sen kom kommandot "varsågod leta". Numera kan jag platslägga dem båda två, gå runt i hela bostaden och gömma knäckebrödsbitar utan att de flyttar på sig. Det går också att gömma bitar i samma rum som de ligger utan att de tar. 

Man kan gömma hundmat eller något annat som just din hund tycker om. Jag har hållit på med detta så länge jag haft egna hundar. Nosarbete gör dem trötta i huvudet. Jag passar också på att lägga både på golvet och högre upp för att jobba med balansen. Smukke och Ziba älskar när jag lägger dem på olika ställen i stolar och soffor. Ofta med något över som de får flytta på. Aldrig med möjlighet att gräva eller på ställen där jag definitivt inte vill att de ska vara. Det viktiga är att hitta nya varianter, öka svårighetsgraden successivt och ha mycket tålamod med inlärningen. 

Den magiska sviveln

Att gå med två whippets på promenader i skogs- och stadsmiljö betyder att deras koppel snor in sig i varandra. (Vi har svårt att släppa lös pga av alla kaniner och harar i den här delen av Sverige). Ziba är nyfikenheten personifierad och far överallt på alla promenader. Medan Smukke är mer målinriktad och går rakt fram i ett raskt tempo. När jag beklagade mig för en kompis fick jag till förslag att köpa en svivel. Vet du vad det är? Det visste inte jag heller till en början. Tur det finns Google ;-)

Sviveln kopplad till min maggördel.

Vi diskuterade en vettig lösning Mannen och jag och kom fram till att jag skulle kunna använda den maggördel jag annars har när Smukke och jag löptränar tillsammans. Svivel inköptes på Biltema och monterades fast och sedan jag gick ut på promenad. HURRA! Inga koppel som snodde in sig OCH mindre ont i axlar och armar då framför allt Zibas rörelser från överallt varit slitsamt.

Så här sitter sviveln fast i kopplen.

Full frihet till både Kloker och Toker och matte har armarna till annat. När man dessutom lägger till varsin tennisboll eller grov pinne (läs: gren) till Ziba är lyckan total för oss alla 3.

Smukke släpper den aldrig under hela rundan.
Tennisbollar är den allra bästa leksaken i hennes värld.

Ziba passar på att kolla läget när vi ändå stannade till.
Bollen ligger vid hennes framtassar.
Lagom och lugn är ord som inte finns i hennes värld.

Favoritpinnen för tillfället.
Observera att Ziba kan multitaska 
= bära och gnaga på pinne samtidigt.

Favoriten att jaga i stadsmiljö vintertid - koltrasten. 
Båda två far som dårar rakt in i häckar och buskar.
Då är maggördelns svikt och sviveln en himmelsk gåva.

Sovstilar

Under åren med Smukke har vi sett henne i diverse olika stilar. Men hon har två favoriter.

Ihoprullad gärna med frambenen invikta
eller

Ihoprullad under en filt.
Såhär vill hon även ligga utomhus i en korg när det är +25 i solen.
(ärvt efter mormor Diba)

Ziba däremot ligger gärna på sidan eller uppochner. Att fånga henne på bild uppochner är en utmaning. Hon har otroligt bra hörsel, är fruktansvärt nyfiken och hinner i regel flytta på sig innan vi hunnit ta bilden. Måånga suddiga har det blivit ;-)

Absoluta favoritsovställningen,
men så har hon en hel grad varmare kroppstemperatur 
jämfört med halvsyster Smukke.

En annan stil som Ziba haft sedan hon var liten är att verka lealös.

9 veckor.

18 månader.

Mjuka filtar

Det där med att whippets älskar att ligga högt och mjukt är något man lär sig att leva med. Tror man i alla fall. Förra våren köpte jag en underbar, röd, extra mjuk fleecefilt til mig själv. En "Feather Soft plaid" som de heter på danska Bilka. 

Den tyckte Smukke och Ziba också om.....

Hoppet är det sista som dör eller hur? Efter nyår köpte jag ännu en. Den här gången i limegrönt. Vi hann knappt innanför dörren med kassarna förrän Smukke och Ziba gemensamt plockade upp den. "Ah du har köpt en present till oss".

Jaha så blev matte besegrad igen....

Till saken hör att där fanns både tuggben och hundleksaker i samma kasse, men icke. Filten, den fjädermjuka skulle de bara ha...

Är det något man blir av att bo med whippets så är det envis. Nästa gång vi matshoppade på Bilka smugglade jag med den tredje. En i mjukt ljusbrunt till bara mig. Jag använder den när jag tränar MBSR (Mindfulness based stress reduction) och vem la beslag på den efteråt tror ni?

Ziba njuter efter gemensam MBSR-träning m matte.
Nyaste fleece var det ja...

Men denna tredje fleece är bara min. Jag gömmer undan den mellan varven. Kloker och Toker får nöja sig med den röda och den limegröna ;-)

Utställningssäsongen

Vi inledde året i Göteborg dag två på My Dog. Det blev 3:a i unghundsklass med ck. Domaren Jochen Eberhart var frikostlig med very good, så att både få excellent, bli placerad och få ck var en bra start på året. Smukke var sällskapsdam och surade en hel del. Hon älskar att visa upp sig.

Ziba på My Dog. 

För tillfället är det utställningspaus, men matte följer med kennelmatte till Finland den här månaden. Inga hundar med. Kennelmatte ska dömma och matte göra reportage till whippetbladet (är det tänkt i alla fall).

Avslutningsvis

Smukke är anmäld till BPH i början av sommaren. Återkommer om det när vi gjort testet. Ska bli riktigt spännande. Som jag skrev i förra inlägget

"Min egen högst privata önskan är att man inom rasen börjar prata om mentalitet på samma öppna sätt som man gör inom bland annat terrierraserna. Som en del i helheten. Långt ifrån alla whippets är enkla att leva med och framför allt de första två-tre åren kan vara rena helvetet. Det är viktigt att få rätt hjälp och slippa känna sig som en idiot, ett undantag. Inte behöva bestämma sig för att aldrig mer skaffa hund eller en whippet." 

Nu är det dags att ta ut våra busfrön på en promenad. Snö har vi fått över natten (!). Ovanligt numera på våra breddgrader.

  - 4,4°C


Smukke och Ziba eller Kloker och Toker 
skickar massor av nospussar till er allihop.

måndag 1 januari 2018

Kloker och Toker

Smukke och Ziba håller koll på omgivningarna.
Foto: Annette Andersson

Nytt år fyllt av nya möjligheter. Undrar just vad 2018 ska bjuda oss på. Året som precis avslutats bjöd på det mesta av både roliga och mindre roliga upplevelser eller ska jag skriva erfarenheter?

2017
Hela våren var fylld av en mycket busig hundvalp, som visade sig nästan omöjlig att lämna ensam hemma utan att hon förstörde hundbäddar, DVD-skivor/förpackningar, CD-skivor/omslag, böcker, mattor med mera. Intensiv kan man lugnt kalla Ziba, vår Toker.

En dryg timme ensam för Ziba = städtajm.
Smukke sov lugnt i en annan del av bostaden.

Det var en ny erfarenhet för matte som hållit på med hundar sedan tonåren och haft whippets sedan 1991. Tack vare ett stort kontaktnät med hundkunniga personer hittade vi så småningom rätt. Känslan av att kunna gå och kasta sopor eller duscha utan att någonting blev förstört är svårbeskrivbar.

Passivitetsträning utomhus och MBSR inomhus är också en del av framgången. Under senhösten köpte vi Adaptil att sätta i en väggkontakt, som hjälpte ytterligare lite.

I full frihet med Smukke först och Ziba efter.

Ett vanligt generellt råd vi fick var att låta Ziba få springa av sig en kort stund varje dag. Det är svårt att få till när man bor i lägenhet mitt i en större stad. De gånger hon faktiskt fick göra det var hon snarare värre senare på dagen än bättre. Ett annat generellt råd var att Ziba skulle lugna sig efter sitt första löp. Kullsystrarna löpte 9, 10 resp 11 månader gamla så hoppet fanns, men icke. Ziba har visat tecken på könsmognad som att kissa över Smukkes kiss och vara mycket intresserad av dofter ute liksom främmande hundars rumpor ;-) Men det första löpet väntar vi fortfarande på fastän hon blev 17 månader den 13 december.

Kängguruhoppande i kopplet började Ziba med som 4 månaders valp. Det håller hon fortfarande på med. Men att få bära pinnar eller något annat i munnen har varit och är en stor hjälp på promenaderna. Liksom att jobba med balansövningar, dog parkour. Eller att bara stanna och stå stilla i 5-10 minuter.

Balansövning, dog parkour, på en morgonrunda i somras.

Tennisbollar i mattes ficka att delas ut under promenad
i skog eller stad blev en hit.

Att försöka äta blad eller bär från buskar var en stor favorit. Husse brukade med stor humor kalla rundorna med Ziba för en "gastronomisk resa". I vår del av landet finns det tyvärr gott om giftiga bär och blad i häckarna som murgröna och järnek. Det var en ständig utmaning att hinna se vad som hände. Kommandot "spotte ut" blev en bättre lösning än att ständig säga "nej". 

Smukke, vår Kloker, har stundtals varit riktigt less på sin intensiva halvsyster. Värst blev det under hennes löp i höstas under en löptur i stora rasthagen. Smukke hade fått (blixtsnabbt) urinvägsinfektion. Då fick Ziba se hur många tänder Smukke faktiskt har innan matte snabbt bröt konflikten.

Att gå promenad en och en har vi tränat med dem redan från början. Det har periodvis varit en riktigt bra lösning då de krävt olika stimulans under promenaderna under året som gått. Smukke och matte har också sprungit tillsammans en del under sommaren. Något vi båda trivs med. Att cykla med Kloker är inget alternativ då hon verkligen hatar det.

Utfall mot andra hundar, katter, skateboards, sparkcyklar, Christianiacyklar och resväskor på hjul har vi fått jobba med så fort det varit två hundar. En och en har Ziba varit lugnast med allt det nya. Hon stannar till och tittar storögt utom när det gäller resväskor eller förbipasserande hundar. I det första fallet vrålskäller hon, i det andra går hon baklänges i kopplet för att "titta klart". Medan Smukke går igång på katter, skateboards, sparkcyklar och Christianiacyklar... När matte kom på att ta med sig tennisbollar i jackfickan under senhösten löste sig det mesta märkligt nog. Kanske för att det fanns något annat att fokusera på?

Ensamträningen blir så sakta bättre. Senast klarade Ziba en timme med att bara förstöra lite i båda hundbäddarna, som fick kompletteras med ytterligare silvertejp ;-) En kurs i vardagslydnad för en mycket kunnig tränare har Ziba och jag också hunnit med. Vårt mål var att Ziba skulle kunna slappna av och lugnt ligga stilla vid mina fötter mitt bland andra hundar som arbetade med klickers. Det lyckades vi med det allra sista kurstillfället. Tålamod är ett måste och ger fin belöning. 

Jag skulle här och nu vilja tacka alla de som hjälpt oss att få en mer hanterbar vardag med två whippettikar. Ni vet själva vem ni är. Det fina i kråksången är att jag i min tur kunnat ge vidare flera tips till andra whippetägare som vi mött under året. Det har visat sig att den sorts whippet som vår älskade Toker representerar är vanlig, men att de flesta tror att den sorten Kloker representerar är normen. Kloker är och har alltid varit en enkel hund att leva med. Hon har alltid varit lätt att lämna ensam hemma, hon fungerar med nya hundar, i nya miljöer och bara flyter in. Det gör inte Tokervarianten. De kräver helt andra verktyg och är i en annan del av temperamentsskala på whippets. 

Min egen högst privata önskan är att man inom rasen börjar prata om mentalitet på samma öppna sätt som man gör inom bland annat terrierraserna. Som en del i helheten. Långt ifrån alla whippets är enkla att leva med och framför allt de första två-tre åren kan vara rena helvetet. Det är viktigt att få rätt hjälp och slippa känna sig som en idiot, ett undantag. Inte behöva bestämma sig för att aldrig mer skaffa hund eller en whippet. På min brukshundsklubb har rasen dåligt rykte för bland annat brister i ensamträningen. Något jag aldrig upplevt före Ziba och då har jag mer än 30 års hunderfarenhet. För oss är Ziba bara en ny färg i regnbågen fylld med olika sorters mentalitet hos denna ras som ursprungligen användes för hetsjakt på kanin eller efter en trasa. Ziba är en underbar individ under all intensitet, mjuk och vänlig. Medan storasyster Smukke har den där typska vinthundsmentaliteten och bara bryr sig när det är något viktig som mat eller en inkräktande katt på vår stora terass.

Whippetbladet
Under senhösten 2016 fick jag en förfrågan om att vara med i redaktionen för klubbtidningen Whippetbladet. Efter lite funderande och möte med redaktören tackade jag ja. Det har varit och är en fantastiskt rolig resa. Många nya människor har jag pratat med både öga mot öga och per telefon. En hel del gamla bekantskaper från alla de år på framför allt 90-talet då jag hade tre whippethanar har visat sig värdefulla. Många roliga minnen vi kunnat dela. Kontakterna har också gjort att husse och jag planerat en Norrlandsresa till sommaren. Att få visa sin danskättade man andra delar av detta fantastiskt vackra land vi bor i ska bli roligt. Det blir en kombo av utställningar och sightseeing.

Bästa utställningsminnena
Efter att i över fem år haft paus i utställningssammanhang vaknade intresset så sakteliga i mötet med Jennette och Peter julen 2012. När Smukke kom på sommaren 2014 hade intresset vaknat på allvar. Det har blivit ett antal utställningar sedan återkomsten i september 2014. Däremot är intresset för att vara ringsekreterare (var det under 15 år för framför allt utländska domare), sitta i någon styrelse eller arrangera utställning fortfarande på sparlåga. 

Under 2017 placerade sig Smukke flera gånger i öppen klasskonkurrens. Vann den gjorde hon en gång och då blev det BT2 med reservcert.

Smukke var helt underbar den här julidagen i Borås.
Trygg, avslappnad och glad. Men så hade hon syster Isa på besök ;-)
Domare: William Armstrong, Storbrittannien

Husets busfrö Ziba inledde sommaren med att vinna juniorklassen två dagar i rad på Myndeklubbens utställning i Vejen, Danmark. Det gav henne den första titeln Klubjuniorchampion och två BIM-junior. Både Smukke och Ziba var med i de grupper som vann BIS-avel och uppfödning.

Ziba BIM-junior och kennelkompisen Viking BIR 
med kennelmatte Jeannette vid rodret.

Senare på sommaren åkte vi till underbara Bornholm. Vi delade hus med Allan, Henning, Vibeke, Jeannette och Peter och 11 whippets varav två hanhundar och två höglöpande tikar. Det blev tid för sightseeing och två utställningsdagar. Nu kom nästa framgång. Busfröet som har så svårt att stå stilla blev en staty när ett flygplan passerade lagom till bästatikkonkurrensen. Till min stora chock och glädje blev det BT1 med cert, BIR och BIG2. Domare: Tapio Eerola, Finland. Vi bjöd resten av gänget på rosa champagne till middagen hemma i huset den kvällen. Så är traditionen i MC-gänget.

Ziba tvåa i grupp 10 (BIG2) på DKKs utställning på Bornholm.

I stora finalringen flöt Ziba fram. Jag bara följde med och njöt.
När vi kom ut ur ringen kom kennelmatte med glädjetårarna rinnande
och omfamnade mig. Delad glädje är alltid dubbel glädje.

KLBJCH Magic Colour Sheldons Amy Fowler
med alla sina rosetter (19/8). 13 månader gammal.

Dag nr 2 var både Ziba och Smukke med i den avelsgrupp som blev BIS.
Här syns det hur mycket pyssel det kan vara 
att få 20 hundben på rätt ställe och 10 människoben ;-)

Några veckor senare var det dags igen för Ziba. Myndeklubben i Roskilde med 92 whippets för Julia Meakin, Storbrittannien. Uppfödare på kennel Oakbark, som alltid varit en av mina personliga favoriter. Det blev BIR-junior och BT3 med reservcert. I BIS-ringen visade sig vår domare vara så förtjust i Ziba att hon blev BIS-junior. 

Ziba i rörelse. Fint fångad av duktige Torben Blach.

Ziba BT3 med reservcert.

I BIS-juniorfinalen.
Free stacking kallas detta sätt att visa hund.

BIS-junior för Julia Meakin.
Stort ögonblick för matte.

Ziba och matte åkte en tur själva till Jylland i oktober. Dags att testa att bo på hotell utan storasyster och möta nya miljöer själv. Bonus var att få träffa bästisen Bianchi och för matte att göra "haveshopping". Det blev nya framgångar i Aars, Danmark. Nu med BIR- och BIS4-unghund för Liselott Bruun, Norge.

Stolt matte pussar på husets ängel.
BIS4 unghund.
Foto: Kirsten Halling.

Nu ser vi med tillförsikt fram emot nya utställningar under 2018 både i Sverige och Danmark. Trevligt vet vi att det blir då stämningen runt whippetringarna är varm och välkomnande. Det är jag som fd ringsekreterare otroligt tacksam för. Inte alltid så i alla raser.

Nytt under 2018
Utöver en Norrlandstripp har jag bestämt mig för att utbilda mig till figurant i BPH, Beteende - och personlighetsbeskrivning hund. Plus att göra BPH på Smukke under våren och på Ziba till hösten. Att gå en kurs i nosework med Smukke och förmodligen specialsök med Ziba, annars blir det nosework för henne också. Nosarbete är något som hjälpt framför allt Ziba att "hitta sig själv" som man skulle sagt om en människa.

Avslutningsvis
Under 2017 har vi mestadels träffat härliga människor, men några knäppgökar har också visat upp sig. Tyvärr var några av dem på ganska nära håll och vi fick välja bort dem för hundarnas skull. Livet är som sagt fullt av lärdomar och erfarenheter. Det är vad man själv gör dem till som bestämmer om de blir positiva eller negativa.

Önskar alla en fin start på 2018 och Smukke och Ziba eller Kloker och Toker skickar massor av nospussar till er allihop

Polarna Smukke och Ziba.

torsdag 13 juli 2017

Busfröet Ziba fyller ett år

Ziba - KLBJCH Magic Colour Sheldons Amy Fowler.

Idag fyller Ziba och hennes sex kullsyskon ett år. Det betyder att hon bott hos oss i tio månader. En pigg och glad whippetfröken som är extra av det mesta.

Det allra bästa Ziba vet är 

Nr 1: att få vara tillsammans med storasyster Smukke.

Nr 2: att ha koll på allt som händer. 
Här när husse monterar ihop bäddsoffan med skruvdragaren.
Är totalt orädd för höga ljud och alla sorters underlag.

Nr 3: att "hjälpa till" att ta hand om kartonger.
Tidningar och papperskassar går också bra...

Nr 4: att äta gurka som husse skär upp när han gör sina mackor.

Sen gillar hon att jaga duvor och alla sorters flygfän som flugor, humlor, bin och getingar... Häromdagen lyckades hon fånga sin första geting. Den åkte lika snabbt ur munnen som den kommit in och kvickt dödade husse den med tofflorna. Varför då? För två veckor sedan gick vi en promenad i bokskogen alla fyra. Blixten Nyfiken (ett av Zibas alla smeknamn) var såklart överallt, smakade på både det ena och det andra, bar/tuggade på pinnar och stoppade nosen in i kaninhålor. Efteråt hoppade hundarna lugnt in i buren i bilen och 45 min senare var vi hemma. När vi öppnade burdörren fick vi en smärre chock. Zibas vänstra öga var helt igensvullet och nosen på höger sida liknade mest en bulle. Vår lugna, trygga veterinär gav rådet att svalka av henne med iskallt vatten och avvakta.

Smukke tröstar lillasyster.

Det visade sig vara rätt råd. Svullnaden gick ner. Ziba var helt obsvärad och åt och drack precis som vanligt hela tiden.

Annat som hon testat är bukettnäring (ofarligt enl giftinformationscentralen), att äta upp tomma toapappersrullar (varför spotta ut när man kan svälja?), bladen på häcken och diverse småkryp ute på terassen (myror är en favorit). Gräva gör hon mer än gärna, mer intensivt än storasyster i samma ålder. På någon minut kan det bli ett ganska stor hål om hon får chansen. Resultatet är att vi har kompostgaller runt både krukor och pallkragar och ett staket längs med häcken. 

Väl inhägnad terass.

Men Ziba är kreativ. Hon gräver i stället ner sina leksaker i filtarna i hundbäddarna eller i täckena i sängen. Å fort går det för Blixten Nyfiken.

Äventyr

Vi har rest en del och Ziba börjar bli lika resvan som storasyster Smukke. Resor brukar vara tröttande, men inte för Ziba. Hon har alltid ett extra överskott av energi som dyker upp vid de mest oväntade tillfällena ;-)

30/4 Roskilde: Premiär i officiell klass (junior). Trots vädret med duggregn och kyla busade hon på. Roligt att springa med matte. Det blev excellent och en fin andra plats. Domare: Marie-Christine Amand rekommenderade ringträning (och det går vi redan på...)

27-28/5 Vejen: På Myndeklubbens dubbelutställning
skötte hon sig exemplaiskt i sommarvärmen.
Excellent, första plats med ck och klubjuniorcert båda dagarna.
Det gav henne den första titeln - klubjuniorchampion.
En officiell titel i Danmark.

17/6 Tånga Hed: Syster Bell kom på besök.
Båda ville mycket hellre busa än stå fint.
Vitaminpiller sa Eva-Britt.

17-18/6 Hotell Scandic i Borås: Två trötta tjejer.
Det märktes att Smukke bott där förut. Hon slappade och njöt i fulla drag. Lillasyster undersökte och stod hellre och kikade ut genom fönstren.

5/7 Hinnerup: På besök hos familjen Halling.
Ziba fick träffa valpar för allra första gången.
Blixten Nyfiken blev lugn och sansad med de små.
Annat var det med jämnåriga Bianchi :-D
Fullt ös medvetslös, så utomhus fick Ziba vara i sele.

Avslutningsvis kommer lite bilder på när liten blivit stora fröken

Två dagar gammal ryms Ziba i kennelmattes hand.

Fyra veckor gammal.
Vi får träffa alla valparna för första gången.

Fem veckor gammal - andra besöket.

Nio veckor tillsammans med Smukke.

Nio veckor och bara så söt.

Fyra månader med den oskyldiga blicken.
Blixten Nyfiken har vaknat.

Sex månader och bus med storasyster.

Åtta månader i full färd med att
undersöka terassen vid nya bostaden.

Tio månader på besök hos Kim.

Elva månader tillsammans med kompisen
i mattes arbetsrum.

Nästan tolv månader. Ziba njuter av att få vara utomhus på terassen så mycket som möjligt. Hon ligger gärna i halvskugga till skillnad från soldyrkaren Smukke.

Ziba och Smukke skickar svansift och nospussar till er allihop. Igår morse charmade de den vikarierande brevbäraren med sin nyfikenhet.

Ziba håller koll medan Smukke njuter av tillvaron.
Båda två vill numera helst göra allting tillsammans.